Soldattorpet på Gammelgården kommer från Klingerud i Laxarby och är byggt 1861. Det inköptes samt uppfördes på Gammelgården 1931-32. Den siste soldaten som bodde på torpet blev Anders Isaksson Forsberg. Han flyttade in från Nössemark 1896 och bodde på torpet till 1906.
Huset består av farstu, "stuga" och kammare, samt från farstun en trappa upp till vinden. Denna typ av enkelstuga har ända sedan 1600-talet varit vanligast i Dalarna, Värmland och Dalsland. Den utmärkes av att kammaren har ingång endast från stugan samt är utrustad med en mindre eldstad.
I förstugan står rotekistan där soldaten förvarade sin utrustning när han inte var på "möte". I köket ses den öppna spisen som tar upp ett stort utrymme i rummet. Den gjutna spishällen är märkt WDR och 1861, byggnadsåret, vilket också är inristat i en av takbjälkarna.
Vid riksdagen 1682 genomdrev Karl XI beslutet om indelningsverket. Sedan följde uppgörelser mellan kungen och allmogen om knekthållningen i de olika landskapen.
Här i Ärtemark blev två och två hemman ålagda att hålla en soldat. De två hemmanen kallades "soldatrote", och ägarna till dessa var skyldiga att hålla en egendom, s.k. soldattorp eller stom. Det hemman som fick släppa till jorden kallades för "stamrote". Det andra hemmanet ålades att hålla boningshus och nödiga uthus i ordning, Vidare var rotebönderna skyldiga att så och inbärga all gröda samt köra till stället all ved som familjen behövde.
Indelningsverket avskaffades 1904. När indelningsverket upphörde såldes torpen i många fall till soldaterna, som bodde kvar och brukade dem.